Regerande svenska mästaren i Damklassen, Ronja Renheim, meddelar att hon gjort sin sista säsong inom skotercrossen. Här kommer Ronjas egen text om att hon slutar och varför.
Det är med otroligt blandade känslor jag lämnar tävlandet bakom mig. Jag har haft en karriär som gått rakt uppåt och förra vintern gjorde jag min bästa säsong någonsin. SM- och NM-guld toppat med ett VM-brons…Det hade jag aldrig någonsin kunnat drömma om. Jag kan nog inte med några ord beskriva min tacksamhet till alla som gjort det möjligt för mig att uppleva allt detta. Alla samarbetspartners, nya som gamla, vänner, tränare och inte minst min familj.
Varför jag väljer att göra det här är för att jag tror jag är redo upptäcka nya saker här i livet. Skotercrossen är fantastisk men den kräver sin tid och alla som varit elitidrottare vet att man under perioder inte ’’har något riktigt liv’’, man har ingen fritid och man gör inget annat än saker som kretsar kring sporten helt enkelt. Till slut så blir man mätt. Det kräver disciplin och motivation för att orka lägga ner all den tid som krävs och jag har kommit till punkten där jag inte längre tror att jag orkar och känner mig motiverad för att lägga denna tid mera – och är det något jag vägrar göra så är det att gå in och göra något halvdant. Du går inte in i en tävlingssäsong om du inte känner dig 210% taggad och motiverad.
Jag kommer ALDRIG någonsin tröttna på skoteråkningen eller tävlandet! Men jag har tröttnat på det runt om.
Kryddat med dessa tankar de senaste året har jag som ni vet en rygg som älskar att påminna mig om sin existens och om sina brister. Sen jag gjorde illa mig för några år sedan så har jag haft ont i ryggen ungefär vart fjärde träningspass, ibland lite mer. Ibland lite mindre. Detta är inget jätte problem men när du i slutet av dagen vissa gånger känner att du knappt orkar stå upp. Ställer du dig tillslut frågan om det är värt det.
Jag är bara tjugo år och vill att min kropp ska jobba med mig många år till! I Juni opererade jag en fot som jag också känt av från och till sen jag bröt den för fem år sedan (hoppträning med Adam på en 550-fläkt ;). Orsaken till detta var för att en utav skruvarna hamnat fel och påverkat lederna i foten. Detta var dock inte så enkelt att åtgärda och i skrivande stund väntar jag på att få komma in på ännu ett läkarbesök då dem efter två operationer fortfarande inte fått allt att bli rätt. Jag älskar allt som har med snö och skoter att göra och kommer inte ta avstånd på något vis till detta –
tvärtom! Nu kanske jag för första gången på många år skulle kunna få testa på detta med friåkning. Och få tillbringa ännu mera tid på tävlingar med broder som jag tror starkt på inför denna säsong!
Ännu en gång ett stort tack! Ni är fantastiska och jag hoppas ni fortsätter stötta teamet som aldrig förr!
Många kramar Ronja
Vi kommer naturligtvis att sakna Ronja på tävlingsbanan men hoppas att hon dyker upp på sidan av den. I vilket fall önskar vi henne all lycka till i framtiden.